ETT LITET FEL OCH ALLT KAN BLI FEL (OCH KUL:-)

En del riktigt kul felskrivningar från diverse kyrkors veckoblad! Enjoy

 

1. Due to the Rector’s illness, Wednesday’s healing services will be discontinued until further notice.
2. Bertha Belch, a missionary from Africa, will be speaking tonight at Calvary Methodist. Come hear Bertha Belch all the way from Africa.
3. The Rev. Merriwether spoke briefly, much to the delight of the audience.
4. On a church bulletin during the minister’s illness: GOD IS GOOD; Dr. Hargreaves is better.
5. Applications are now being accepted for 2 year-old nursery workers.
6. The pastor will preach his farewell message, after which the choir will sing, “Break Forth Into Joy.”
7. If you would like to make a donation, fill out a form, enclose a check, and drip in the collection basket.
8. Next Sunday Mrs. Vinson will be soloist for the morning service. The pastor will then speak on “It’s a Terrible Experience.”
9. Don’t miss this Saturday’s exhibit by Christian Martian Arts.
10. We are grateful for the help of those who cleaned up the grounds around the church building and the rector.
11. A worm welcome to all who have come today.
12. Barbara remains in the hospital and needs blood donors for more transfusions. She is also having trouble sleeping and requests tapes of Pastor Nelson’s sermons.
13. During the absence of our pastor, we enjoyed the rare privilege of hearing a good sermon when J.F. Stubbs supplied our pulpit.
14. Irving Benson and Jessie Carter were married on October 24 in the church. So ends a friendship that began in their school days.
15. The ushers will come forward and take our ties and offerings.
16. The rosebud on the altar this morning is to announce the birth of David Alan Belzer, the sin of Reverend and Mrs. Julius Belzer.
17. The eighth-graders will be presenting Shakespeare’s Hamlet in the church basement on Friday at 7 p.m. The congregation is invited to attend this tragedy.
18. Don’t let worry kill you off – let the church help.
19. Please place your donation in the envelope along with the deceased person(s) you want remembered.
20. Let us join David and Lisa in the celebration of their wedding and bring their happiness to a conclusion.
21. Helpers are needed! Please sign up on the information sheep.
22. Diana and Don request your presents at their wedding.
23. The concert held in Fellowship Hall was a great success. Special thanks are due to the minister’s daughter, who labored the whole evening at the piano, which as usual fell upon her.
24. The outreach committee has enlisted 25 visitors to make calls on people who are not afflicted with any church.
25. Low Self-Esteem Support Group will meet Thursday at 7 to 8:30p.m. Please use the back door.
26. The 1991 Spring Council Retreat will be hell May 10 and 11.
27. The audience is asked to remain seated until the end of the recession.
28. Remember in prayer the many who are sick of our church and community.
29. 22 members were present at the church meeting held at the home of Mrs. Marsha Crutchfield last evening. Mrs. Crutchfield and Mrs. Rankin sang a duet, The Lord Knows Why.
30. The choir invites any member of the congregation who enjoys sinning to join the choir.
31. At the evening service tonight, the sermon topic will be “What is Hell?”. Come early and listen to our choir practice.
32. The third verse of Blessed Assurance will be sung without musical accomplishment.
33. The music for today’s service was all composed by George Friedrich Handel in celebration of the 300th anniversary of his birth.
34. A song fest was hell at the Methodist church Wednesday.
35. Today’s Sermon: How Much Can a Man Drink? with hymns from a full choir.
36. Hymn: “I Love Thee My Ford.”
37. Miss Charlene Mason sang “I will not pass this way again” giving obvious pleasure to the congregation.
38. Women’s Luncheon: Each member bring a sandwich. Polly Phillips will give the medication.
39. Announcement in the church bulletin for a National PRAYER & FASTING conference: “The cost for attending the Fasting and Prayer conference includes meals.”
40. The church will host an evening of fine dining, superb entertainment, and gracious hostility.
41. Ushers will eat latecomers.
42. Tuesday at 4PM there will be an ice cream social. All ladies giving milk will please come early.
43. Weight Watchers will meet at 7 p.m. Please use large double door at the side entrance.
44. Potluck supper: prayer and medication to follow.

Attityder apropå enhet

Efter trosrörelsens besök i Rom tidigare i höst kom en hel del frågor och påståenden från olika håll.
Jag har i en tidigare post, inte så mycket svarat på dessa, men gett ett par riktlinjer för mina (och kanske även andras tankar. En av dessa var att hellre tala MED, än OM andra människor, i det här fallet katoliker. Om man gör detta, kan mycket klargöras och missförstånd (oftast ömsesidiga) kan rätas ut. Om man däremot mest talar om ”de andra” etablerar man till slut dessa missförstånd och gör dem till sanningar. Detta inte sagt för att förneka reella olikheter, utan bara som en önskvärd grundhållning i relationen.

Låt mig få skissa upp ytterligare någon tanke som jag tror är viktig för att inte missa målet.

* Börja med det som förenar, inte det som skiljer! Detta är ett medvetet val, som i det här fallet bottnar i att jag tror på enhet. Man behöver inte söka särskilt länge för att hitta olikheter i tro och uttryck, inte ens i sitt eget sammanhang, men den enkla och därtill kraftfulla sanningen är att det högst troligt finns mycket mer som är lika. Jag tror också det är viktigt att göra en distinktion mellan det som är centralt och det som, om än inte oviktigt, egentligen är perifert.

* Och så detta med enhet, något som åtminstone jag finner att Bibeln lägger avsevärd vikt vid. Enheten blir ofta misstänkliggjord, speciellt när det handlar om vissa sammanhang. Enhet med vissa kyrkor är bra, medan enhet med andra sägs vara en ”falsk enhet”.
Jag tror absolut att falsk enhet finns och där den finns är den en skymf mot det som Jesus gjorde i försoningen. Av vad jag kan se i Bibeln talas det dock till absolut övervägande del inte om den falska, men den äkta enheten.
Denna tror jag omfattar fler än vad vi tänker och dessutom tror jag den är väl värd att sträva efter!

FÖRGÄVES? ALDRIG DET SOM ÄR GJORT FÖR JESU SKULL!

I söndags kväll hade vi besök av en god vän på gudstjänsten. Han har startat och arbetar med en hjälporganisation som berör väldigt många människor.
Han började att på sitt alltid lika fascinerande sätt berätta om när han var 8 år och var med på ett kristet läger nere i Kronobergs län. Vid kvällsbönen bjöd ledarna sådana som ville ”ge sitt liv till Jesus” att ge sig till känna. Han berättade om hur han satt kvar, men en gammal kvinna kom till honom och frågade om inte även han ville ta emot Jesus. När han svarade jakande, bad de tillsammans och den kvällen fick han möta något som till denna dag sätter en prägel på hans liv.
När han kom hem efter lägret, frågade hans mamma hur det hade varit. ”Jo, jag har tagit emot Jesus”. Mamma undrade hur det hade gått till och han berättade om den gamla kvinnan som bett med honom. Mamma frågade vem det var och han sa: ”Jag tror hon hette Judit”, varpå mamma började berätta följande för sin son:
”Jag var gravid och ensam hemma, eftersom din pappa var på annat håll och arbetade. Jag hade bara en ettårig dotter hemma och när det förlossningen började närma sig bad jag till Gud att han skulle sända någon till min hjälp (det här var på den tiden det fortfarande var vanligt att föda hemma). När värkarna satte igång knackade det på dörren och in klev en kvinna som hjälpte mig igenom förlossningen. Barnet som föddes var du och kvinnan som kom till min hjälp var just denna Judit!”
Min vän berättade så om Judit som varit där både när han föddes och när han föddes på nytt: ”Hon arbetade som evangelist i Kronobergs län i 40 år och såg inte mycket frukt av sitt arbete, men många år senare träffade jag henne på ett tältmöte och fick möjlighet att berätta om vilken roll hon haft i mitt liv”

Historien slutar dock inte här!
En stund senare reser sig en äldre man i gudstjänsten och säger: ”Jag tror det är 65 år sedan. Herren hade lagt på mitt hjärta att vi skulle ordna med ett läger för barn och ungdomar. Det var inte så lätt eftersom frikyrkan vid den tiden inte var särskilt välsedd. Vi hade sökt efter en lämplig plats men fått nej på varje ställe. Det fanns en ”betesvall” som var perfekt för ändamålet, men bonden hade sagt nej.
Jag fick för mig att göra ett nytt försök. Jag tog en femtilapp i handen, bad en bön till Gud och gick för att hälsa på bonden. När jag på nytt frågade sade hans fru att de inte ville ha med detta att göra, men bonden såg 50-lappen och sa: Vi tar det.
Så blev det ett läger trots allt och på detta läger blev ovan nämnda person frälst.

För mig blev detta en fantastisk illustration på att det som görs för Gud, även om det verkar obetydligt och till synes utan resultat där och då, trots allt ALDRIG är förgäves.
Glöm inte detta, du som troget tjänar Herren och ta det till ditt hjärta du som kanske funderar på vad du kan göra i Guds rike!
Inget är mer givande och inget är mer spännande än just detta!

BULGARIEN – på väg hem från

Sitter på Kastrup i väntan på ett tåg och en hamburgare! Vi har haft underbara dagar på en årlig konferens med församlingen ”Liv i seger” i Rousse, Bulgarien. Så tacksamma till Gud för vad han gjort och fyllda av beundran över dessa troende som med små medel, men med en obändig tro på Herren uträttar storverk. Givetsvis med en enorm arbetsinsats. Med priser något lägre än I Sverige och med en månadslön på mindre än 1500:- går ganska mycket energi åt att bara överleva. Trots detta kämpar de med totalt engagemang för att Guds rike ska gå framåt. Och det gör det! De senaste 10 åren har Rousses befolkning sjunkit från 270000 till 200000. Samtidigt har antalet evangeliskt troende ökat från 500 till 1500, allt enligt färsk statistik. Det har skett tack vare att församlingen lever sitt liv enligt devisen ”ora et labora – bed och arbeta”
Kanske något för fler att pröva?!
Är i alla fall oerhört tacksam över att räkna sådana människor som mina vänner!

BULGARIEN

I slutet av 80-talet hörde vi om omvälvningar i kommunistvärlden och hur land efter land, från att ha varit slutet öppnades upp. Liksom många andra upplevde vi Guds angelägenhet för alla dessa människor som under så lång tid fått sakna så mycket och kanske allra mest friheten att få tala och därmed också höra de goda nyheterna om Jesus.
Vår första missionsresa österut gick 1989 till Bulgarien och staden Rousse uppe vid Donau. Teamet kom hem efter en strapatsrik resa fullständigt överväldigade, både av folkets gensvar på evangeliet och på Guds gensvar på folkets hunger. Eftersom det inte fanns några skrivblock att köpa hade de tecknat upp de helandeunder de fått bekräftade på toalettrullar! De hade med sig flera hem.

Denna första resa följdes sedan av många med större och mindre team och under 90-talet reste vi över stora delar av Balkan, ofta tillsammans med Bengt Wedemalm, som då var ansvarig för Livets ords arbete i Östeuropa. MÅNGA människor fick sina liv förvandlade under dessa resor, vi själva inkluderade.
En del år har gått, men relationen till Bulgarien och bulgarerna har bestått. På något sätt kopplade Gud oss samman med dessa människor, som medan kommunismen ännu ruvade över dem, samlades i hemlighet för att läsa Bibeln och be till Gud och som sedan växte upp till ledare i Guds rike. Här nere har jag några av mina bästa vänner, tillika stora föredömen.
Åren har som sagt gått och mycket har förändrats. Den totala öppenhet för evangeliet som rådde under några år, verkar i mycket ha förbytts i längtan och strävan efter det som vi i Västeuropa aldrig tycks få nog av: pengar och prylar. Inte helt svårt att förstå eftersom människor här under så många år saknade i princip allt. Oaktat detta växer många församlingar och tror och ber för en ny tid av ”besökelse” i landet.
Under åren har det för mig blivit många resor till Bulgarien. Jag har för länge sedan tappat räkningen, men det handlar nog om minst ett fyrtiotal.
Nu är det alltså dags igen! Anlände igår kväll för att delta på en konferens över helgen. 13 timmars resa via metropoler som Alvesta, Köpenhamn, Munchen och Bucharest. Ser mycket fram emot att predika tre möten här!
Återkommer om detta

Ett par tankar om reaktioner på resan till Rom

En sak är säker. Om man vill få upp trafiken på bloggen verkar ett säkert sätt vara att skriva om Rom

En hel del frågor (ska försöka svara på en del av dem framöver) och kommentarer har kommit, vilket jag tycker är alla tiders. Innehållet i somliga av dem har dock varit av skiftande kvalité.

Utifrån kommentarerna har en del tankar väckts hos mig och jag vill bara kort dela ett par av dem.

1. En grundregel i relationer är att tala MED hellre än och innan man talar OM. Denna enkla attityd hjälper oss alla att undvika en massa fel och missuppfattningar.
Ex: I stället för att prata om att katolikerna ”tillber de döda (helgonen)” kan man med fördel fråga katolikerna: ”hur är det; håller ni på med helgontillbedjan?” Även om svaret inte skulle vara ”rätt” har man i alla fall tacklat ämnet från rätt håll. Visst, det är inte det lättaste, men det är mycket mera intellektuellt hederligt och dessutom visar det sig oftast vara mödan värt!

2. En ständigt återkommande fråga apropå Livets ord och arbetet för en utvecklad enhet mellan kristna är; ”har ni ändrat er?” Till synes med en attityd av att det per automatik skulle vara fel, men är det fel att ändra sig? Knappast. I andra sammanhang uppmuntrar vi förändring, varför då inte i relationen med andra som också kallar sig kristna?

Så tänker jag…

Rom dag 5

(Detalj av fasaden på S:t Pauls outside the walls)

Måste förstås avsluta mitt resebloggande medan minnena fortfarande är färska.

Denna för oss sista dag på vår studieresa tillsammans med ett gäng pastorer från Trosrörelsen började med fascinerande och tankeväckande föredrag av Charles Whitehead och Ulf Ekman. Efter ännu en typisk italiensk lunch: en panini i handen, äntrade vi för första gången en buss. Annars har vi gått till alla de ställen vi besökt under veckan. Rom är väldigt behändigt på så vis – man har promenadavstånd till mycket av sevärdheterna.

Bussen tog oss till Priscillas katakomber, där vi klev ned i underjorden och tillbaka i historien nästan 2000 år. En av Roms 60 katakomber i tre våningar med sammanlagt ca 120000 gravar! Med tanke på att medelåldern under de första århundradena efter Kristus var lägre än 40 år och att 9 av 10 barn inte nådde vuxen ålder förstår man att det behövdes en hel del gravplatser. Det var gripande att se alla de mycket små gravplatser som förstås var gjorda för små barn.

I Priscillas katakomber kan man se den äldsta kända bilden av Jesusbarnet och Maria, tillsammans med Balak, han som profeterade om Messias. Bilden är  från 200-talet och i originalskick. Bland de mer kända som blivit begravna här finner man bland annat 7 påvar.

Från katakomberna for vi vidare till ännu en av Roms alla fantastiska kyrkor: St Pauls outside the wall. Här finner man bland mycket annat Paulus grav. I ett kapell i kyrkan finner man ett träkrucifix framför vilket Heliga Birgitta tillbringade mycket tid i bön.

Som med så mycket annat i Rom kliver man rakt in i en oerhört rik historia som dessutom är intimt förknippad  med vår kristna tro. Vad somliga verkar glömma är att det fram till 1054 e. Kr. bara fanns en kyrka, den som vi kallar den katolska. Det är alltså även kyrkohistorien för oss protestanter.

I vissa kretsar är det tydligen kontroversiellt att besöka Rom och att knyta varje form av kontakt med katoliker. Om detta får vi återkomma i kommande blogginlägg. Givetvis välkomnar jag frågor/påståenden i ämnet. Det är bara att kommentera